Operation del 1

Kom till SÖS vid 0620. J skjutsade mig dit. En fin morgon, himlen var klarblå och staden var lugn. Kände mig både förväntansfull och orolig.

Tog hiss D upp till vån 5 och avd 35E. Möttes där av en sköterska som gav mig en rock, "trosor" och "strumpor (trosorna var stora boxershorts mer och strumporna var långa knästrumpor som hasade ner).
Fick även en tvättsvamp och blev visad till duschrummet.
Fick duscha och skrubba mig med HiBiScrub inför operationen. Efter det fick jag lägga mig i sängen i mitt rum och vänta. Hann ligga där ca 25 min, sen kom sköterskan o sa "nu ska jag skjutsa ner dig till operationsavdelningen".
Så ner en våning med hissen liggandes i sängen och in till narkossköterskan.
Han satte på mig hårnät och en kanyl i handen, gav mig dropp och penciliin genom denna.

När jag låg där kom det över mig att jag skulle sövas snart, några tårar började droppa på kinderna, men tack vare att han var så glad och pratade på kände jag mig trygg och slappnade av.
Ganska snabbt efter det blev jag inrullad till själva operationsrummet. Svårt att beskriva det rummet, så mycket maskiner och allt möjligt där inne. En trevlig narkossköterska till började prata med mig, frågade vad jag gjorde på mitt jobb osv. Hon liknade en servitris på en restaurang i Örby och jag började tänka på det. Sen kom verkligeheten tillbaks och jag kände att tårarna trillade igen. Hon sa att det är ju helt naturligt att det känns jobbigt osv. Alla var verkligen jättegulliga. Jag frågade om det är som på tv att de kommer köra ner något i halsen på mig när jag är sövd och ja så var det "Jag vill inte veta mer, skulle inte ha frågat" sa jag... kände bara -va de gör med mig när jag sover vill jag inte veta nu.

De satte på mig några klisterlappar på överkroppen (för ekg) och sen kom Alf (minns bara att han hette det) och han var narkosläkaren. Ok nu ska du andas i denna mask med syrgas och så kommer vi söva dig snart. Snart kommer du känna dig varm.. känner du något?

Jag tyckte inte jag kände någonting just då men tänkte på att himlen var så himla blå och fin utanför, inga moln, hann tänka "hoppas jag inte hamnar där redan" sen blev jag varm och hade svårt att fokusera, blev helt plötsligt rädd, ville inte söas, men så tänkte jag på min älskling, på mig och min underbara Jens.. sen minns jag inte mer...