Idag har tristessen drabbat mig hårt.
Jag tror att ju soligare och finare det ser ut att vara utomhus, desto värre är det att vara inomhus.

Googlade nyss min läkare som ska operera mig (antar det blir han, det är han som haft hand om mig sedan dag 1).

Läste något om diskbråck och operationer:

Diskbråck, c:a 2000 op årligen, anses ha bäst resultat. Vid uttalade och tydliga symptom, anser man att mellan 70-90% blir hjälpta av operation. Bland annat pga förbättrad tillgänglighet på röntgendiagnostik (magnetkameraundersökning) och ökade patientkrav på snabb åtgärd, har antalet potentiella operationsfall också ökat på senare år.
För rätt utvalda patienter är detta säkerligen av godo, men då indikationerna inte alltid är tydliga och klara, ökar också risken för "misslyckad kirurgi", med långvariga och stora besvär och kostnader som följd.

Det finns ett tjugotal prospektiva studier, som till åtminstone en del sökt besvara denna fråga. Flertalet har olika metodologiska begränsningar. Resultaten är inte samstämmiga, i varje fall inte på en kliniskt användbar nivå. Såväl mekaniska faktorer (rotpåverkan), som inflammatoriska processer kring nervroten, som faktorer i patientens psykosociala bakgrund och smärthanteringsmekanismer, torde vara av största betydelse.

Hmm låter inte så kul med misslyckad kirurgi. Brrr man kanske inte ska operera sig iaf?