När det kommer till våldtäkt har svenskt rätts- väsende förvånansvärt ofta en väldigt låg uppfattning om mäns intelligens.
En kvinna kan försöka putta bort och värja sig mot sin förövare, hon kan säga jag vill inte. Åklagaren och rätten kan tro på hennes berättelse men ändå välja att inte väcka åtal eller att fria mannen. Eftersom han kanske inte förstod att hon inte ville. Trots att kvinnans beteende innan övergreppet inte ska spela in kan hon enligt åklagaren och rätten ha sänt dubbla budskap genom att ha varit: lättklädd, berusad, sexuellt villig tidigare. Hur ska då mannen kunna lita på att hon verkligen inte vill, verkar många inom rättsväsendet resonera.
Som om utgångsläget för kvinnor är att vi är sexuellt tillgängliga för alla. Och tydligt måste markera om vi skulle vara av avvikande uppfattning.
Något som stökar till det för många är att våldtäkter inte längre är det lagen utgår ifrån att de ska vara. Våldsamma överfallsvåldtäkter med okänd gärningsman. Många av våldtäkterna som anmäls idag sker i hemmen eller på efterfester. Och de misstänkta gärningsmännen är ofta bekanta eller ytligt bekanta med kvinnan. Grovt våld är undantag.
Sverige är bäst i Europa på att anmäla våldtäkter. Vi toppar statistiken med 46 anmälda våldtäkter per 100000 invånare, visar en EU-studie. Dubbelt så många som i England och Wales. Fyra gånger fler än i de övriga nordiska länderna, Frankrike och Tyskland. Och upp till 20 gånger fler än en del länder i Syd- och Östeuropa.
Det kan vara ett resultat av en förändrad syn på sexualbrott. Ett bra tecken som tyder på att stigmat är brutet, att svenska kvinnor inte längre tycker att de som offer har något att skämmas för. Men det är med all sannolikhet också ett tecken på en faktisk ökning. Medianåldern har sjunkit från 27 till 22 år. Vi har fått en ny målgrupp våldtäktsoffer, unga berusade tjejer som våldtas av sina killkompisar i samband med fester.
Sverige har tillsammans med England också den lägsta åtalsfrekvensen, bara 13 procent av de anmälda brotten går till åtal. Det förklaras med bristen på skador, att nästan ingen av de misstänkta gärningsmännen erkänner och att hälften av dem menar att kvinnan samtyckt. Att de inte förstod att hon inte ville har blivit de våldtäktsmisstänkta männens bästa bortförklaring.
Idag ligger bevisbördan på kvinnan att kunna styrka att hon sa nej. Efter tryck från ledande sexualbrottsforskare, Miljöpartiet och Europadomstolen utreder nu regeringen om kravet på tvång istället ska ersättas med bristande samtycke.
Det skulle innebära att den misstänkta mannen får frågor som: Vad gjorde du för att försäkra dig om att hon ville ha sex med dig?
Och det är ju rimligt. Vi utgår ju inte i från att vi kan ta någons mobil utan att fråga. Eller låna någons bil bara för att ägaren sover eller är för full för att säga nej. Och vem vet, kanske är det lättare att förstå ett ja än ett nej? Ordet innehåller ju trots allt en bokstav mindre.
Anna Larsson SvD
Så jäkla bra skrivet tycker jag.
Fan Sverige, det är dags att ändra lagarna lite.
Jag har länge stört mig på att offret ska behöva visa att hon inte ville, det borde läggas lika mycket vikt vid om gärningsmannen och vad han fått veta om att hon ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar